It's just one of those days.
Är så mycket som snurrar i huvudet och man oroar sig kanske i onödan. Jag är bra på att låtsas som ingenting när det gäller problem för mig själv men jag har lärt mig på "äldre dar" att det tyvärr kommer ikapp till slut så jag försöker ta det när det kommer. Kan inte säga att jag tycker det känns bättre för det.
Högst upp på min önskelista just nu är att man bara kunde blåsa bort det onda så jag hade klarat av en hel arbetsdag med mina fina kollegor utan att halta runt. Att jag hade klarat av att gå några varv i leklandet med selmis utan att jag hade fått lida av det senare på kvällen. Önskar att det blir september snart så det kan bli som innan igen (plus en liten going som sover i mammas famn, naturligtvis).
Tillåter mig själv att vara lite deppig och känslig en stund nu, kanske kan vara bra att få släppa ut lite saker också. Borde ju vara bättre att ta tag i det, lösa det och gå vidare än att stoppa huvudet i sanden!
Alla säger ju att det löser sig så får nog lyssna på dem då!
Ska nog kidnappa selma till soffan för lite gos vare sig hon vill eller inte!
