Detta borde vara de bästa dagarn i mitt liv, att äntligen ha min lilla flicka här.
Kunna mata henne, gosa, byta blöja, ja ha henne nära. Istället är jag fast i min säng och får ligga och titta på medans Magnus får dra hela lasset.
Det har uppstått komplikationer efter förlossningen som gör att jag knappt kan varken stå, gå, sitta eller ligga. Det gör så jävla ont.
Så där ligger man fast utan att kunna ta hand om sin egna dotter och det suger kan jag säga. Har aldrig kännt mig såhär menlös, vill kunna ta hand om hela min familj. Läkaren säger att det kan kännas såhär i 2-3 veckor och hitills känns det inte som om tabletterna hjälper så mycket.
Detta är verkligen det jobbigaste jag varit med om, både fysiskt och psykiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar