Ja, sju få dagar kvar. Men gör mig själv en tjänst och inte hänger upp mig allt för mycket på den stora dagen. Med Selma gick jag över 8 dagar så hoppas iallfall på mindre denna gången.
Börjar sjunka in att man även går å väntar på världens smärta. Aj aj
Visst man väntar på en smärta, men det är nog enda gången smärta leder till något underbart! Dessutom så kände iaf jag att andra gången så följde man bara med, kroppen visste vad den skulle göra och vad som skulle hända. Mycket lättare att stå ut om man känner att det går framåt och att man är med på det.
SvaraRadera// Sofia