Tanken slog mig.

Herregud, ska ju snart föda barn. Det är ju inte allt skönt och smärtfritt. Fick lite panik kände jag. Aj.
Hade ju både bra och dåliga erfarenheter efter förra gången så det blir spännande att se hur det går nu.
Svårt att förklara men det känns som graviditeten gått riktigt fort fast tiden gått långsamt. Speciellt sista två månaderna då jag är glad att jag kunnat vara hemma för har inte kunnat göra en tiondel som jag har velat pga kroppen. Men även om de nu känns värre dag för dag så är det ju snart slut, det sköna med en tidsbegränsning.
Jag ( säger inte vi för det är inte magnus hälsa riskeras faktiskt) vill gärna ge Selma ett syskon att dela framtiden med och jag hoppas bara att det inte kommer med ett för stort pris. Vi håller tummarna!
Han får gärna titta ut i helgen, går bra för min del!