Funderingar

Känner verkligen att det är många förändringar på gång och samtidigt som det känns lite skrämmande så är det riktigt spännande.
Längtar brutalt just nu tills lilleman kommer, inte bara för att få gosa dagarna långa utan att gravidieteten är över.
Jag har ju ändå haft riktigt tur under båda mina med hur jag mår med topp värden. Lite slängar av depression och ganska så ont har jag men känns ändå som jag kommer billigt undan.
Men det är ändå en konstig känsla av att hamna i en situation där man känner sig hämmad (psykiskt och fysiskt) fast man vet att man inte kan göra något åt det och att det samtidigt är tidsbegränsat. Sedan får man hålla tummarna att man mår bra efter förlossningen naturligtvis då det inte alls är något jag tar för givet.
Tröttheten kommer nog leva kvar tills de flyttar hemifrån men känslan att bara ta vagnen och dra iväg utan att oroa sig för hur man kommer att orka känns riktigt bra.
Baddräkt är inköpt och längtar tills jag kan komma i väg och dra några längder i bassängen.

Hur livet ska bli med två små troll som klättrar, river, gör en galen och samtidigt är helt underbara Känns omöjligt att ens försöka föreställa sig.
Samtidigt så känns min egen "resa" väldigt spännande, hur kommer jag må, leva, orka och vilja.
Dagar av ren tristess och utmattning kommer naturligtvis vara många men det känns ändå som en nystart.
Som sagt känslorna inför framtiden är många men det kommer bli en jäkla kul resa!