Big mamma

Det mänskliga psyket, tja mitt psyke är inte så starkt idag.
Jag har väl säkert bara hamnat där som de flesta småbarnföräldrar sägs hamna, sömnbristen står och ringer på dörren ( som ni kanske märker av mina konstiga ordval). Selma sover hyffsat ändå men jag kan inte somna när hon ligger och låter och hostar. Känns som att jag måste vara snabbt där med nappen om hon behöver den nu när hon är sjuk. Så då får jag ingen ro för att kunna somna. Sen vägrar hon högljutt att sova under dagen. När jag försöker lägga henne på sidan som hon alltid somnar på och gillar så vrider hon sig bara och stirrar mig och drar ur nappen och då blir hon skitsur för att hon vill ha nappen. Suck.
Det har varit en riktig bajsdag.
Jag gick upp, försökte få henne att sova och nu är vi här. Hoppas ni andra haft en mer produktiv dag.
Det värsta är ju att jag hamnat i en av mina underbara svackor igen. Känner bara tomhet och vill gråta utan att ha något att gråta för. Känns så jävla meningslöst när man inte vet hur man ska bli gladare då man inte vet vad som är fel. Skit, skit och skit.
Glömde jag säga skit?