Jag känner inte riktigt igen mig. Känner mig som en zombie, avtrubbad. Detta har varit den mest underbara månaden i mitt liv, första månaden med Selma. Men det har också varit en tuff månad, både psykiskt och fysiskt och jag tror att jag inte har landat än, tror att det har varit för mycket för mig och då gör jag som jag alltid gör när det är för mycket som händer.
Jag stänger av mig, kopplar bort och låtsas som ingenting. Försöker vara stark och vara positiv, låter mig aldrig bearbeta saker som hänt. Trots allt så har det mest underbara i världen hänt mig.
Men när ska jag hitta mitt "jag" igen, allt är bara så dimmigt. Vill börja le inifrån och ut.
Ny dag i morgon, då kanske det lättar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar